Ainbusk - Min gud
Jag har aldrig älskat något såsom jag älskar - J'adore.
En lukt, som tar fram så mycket och många olika minnen. Och genom att korken till flasken och locket till lådan öppnas så öppnar jag även mitt hjärta och min hjärna.
För er är den guldiga flaskan på min hylla i mitt rum inget annat än en tom flaska. Luktar ni på den känner ni inget annat än en god lukt.
För er är min rosa lilla låda i mitt rum inget annat än en prynads låda. Tittar ni i lådan så ser ni inget annat än små saker.
Men för mig är det hela mitt liv. Hela min personlighet, känslor, tankar och minnen. Dessa saker betyder allt för mig och jag skulle inte vilja förlora dem mot något i världen.
Såsom ni säkert har en liten låda hemma har jag min. Själv öppnar jag den sällan, vem vill egentligen bli om och om igen påminnd om det förflutna, om det man gjort och gått igenom?
Hur kan man fortsätta leva, se en framtid och blicka framåt om man hela tiden blir påmind om ens förflutna. Är vi rädda? Är jag rädd? Klamrare jag mig fast vid det som håller mig trygg och lugn? Gör jag det eller är denna kvällen bara en liten påminelse om det liv jag en gång levt? Jag vet inte, jag vet faktiskt inte.
Det handlar om att leva och om att finnas till
varför all min oro blir kvar här inuti
därute blåser vinden kallt
därute har jag sökt dig överallt
Ja du vet där vägen leder tlll ett hav
precis där invid krönet, där husen står på rad
i det tredje,i det med sprucket tak
i det högra fönstret, där sitter jag
Min Gud, var finns du nu
jag undrar bara var, säg var finns du
så kom, kan jag få ro
i mitt sinne kom, kom ge mej mod
Så svara nu om du är Gud
jag vill veta, hör du mej nu?
så svara mej och säg att du är där
om du letar så finns jag här
Timmen den är sen snart, är nu, igår
och tiden sen imorgon, säg finns vi då
Kan du säga mej hur man gör
hjälp mig att leva, svara om du hör
Min Gud, var finns du nu
jag undrar bara var, säg var finns du
så kom, kan jag få ro
i mitt sinne kom, kom ge mej mod
Ge mej ett svar, om Gud du är ja,
jag vill veta om du finns där
så svara mej nu och säg att du är där
om du letar så finns jag här
Fan vad bra sagt. Jag fick helt andra tankar i skallen nu.
Ska man vara nöjd med det livet man gått igenom än så länge? Ska man fortsätta vara den man är, eller ska man försöka förändras och bli en helt annan person än den man egentligen är?
Eller förändras vi av oss själva fastän vi egentligen inte vill? Eller vet om det?
Det är bara att vänta och se vilken väg det förflutna väljer åt oss...