Good Charlotte - I just wanna live

Med mord i blicken och sinnet klampade jag hem idag.  En dag avklarad "men det står tusen åter" eller vad folk nu säger. Skit samma.
Jag har iallafall haft en DÖ-dag idag.
Död åt att jag inte kunde somna inatt, låg som sagt och vred på mig till klockan tre sedan halvsov jag i fyra timmar.
DÖD åt den jävla snöstormen jag vaknade till imorse. Varför idag av alla dagar? Samt all is och slask som sedan bildas under dagen.
Död åt kaffemaskinen som aldrig gör som jag säger eller vill utan lever helt sitt egna liv. Ingen snabbkaffe nu på morgonen, utan istället en äcklig Latte som fortfarande står halvdrucken någonstans eftersom jag var otroligt stressad och trött imorse.
Död åt skolan. Fast det var inte så farligt som jag trodde dock hade jag förväntat mig ett varmt välkomnande i Aulan, en bulle, några papper och sedan få gå hem. Fel - istället så fick vi läxa, skriva en uppstats och gympa.
Död till min mobil som bara laddar ut hela tiden. Den jäveln håller ju knappt 30 ynka minuter innan det börjar blinka om lågt batteri.
Död åt Mölndal. Hatar denna jävla skvaller skit "byn" ibland alltså.

Så, nu när ni förstår varför jag hade mord i sinnet idag så klampade jag hem i mina nya "skolskor" alltså, en decimeter höga platåskor. Grymt snygga, faktiskt sjukt bekväma och det håller värmen och vattnet borta men kanske inte så där JÄVLA stabila på isen när man ska hem.
Alltså gick jag argt uppför backen och planerade ett mycket hatiskt inlägg på min blogg. Då kommer en tant förbi med sin cykel. Åh så underbart, precis vad man vill höra när man är arg: "Det är med livet som insatts du går" från en sur tant. Jaha, så trevligt, tack för den JÄVLA KÄRRING!
Jag glor surt och går vidare, Starkt jobbat Hanna. Men så kommer plötsligt isen i nedförsbacken. Så underbart smart som jag är klampar jag vidare.  Halkar några gånger, glider lite här och var, känner mig ganska ostabil. Trycker in handen i ett staket och får en pinne in i handflatan, skönt.
Sen händer det som inte får hända, det jag undvikit en hel dag i skolan, kämpat för - jag glider och kan inte stoppa mig själv. Alltså ena sekunden står man stabilt på två ben, nästa ligger man på alla fyra och är sådär lagom glad. Lite publik hade jag också, både från gående och bilar, lite små flin och några få uppmuntrande leenden "Livet går faktiskt inte under".

Kommentarer
Postat av: d

sucks to be you

2009-01-08 @ 17:17:42
Postat av: Anonym

agree

2009-01-08 @ 18:30:41
Postat av: Tusse

Låter som en gåta där.

Vad är det som går, halkar, slår sig, får en pinne i handen och får skäll av gamla kärringar?



Svar: Hanna



Stackarn, du är värd en riktig kaninpäls nu av allt annat i världen :)



Pussisar

2009-01-12 @ 22:15:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0