hannay3

Oh no, non, ei, nicht och återigen Nej. Nu börjar det. Jag vill inte. Jag orkar inte. Varför?
För imorgon början skolan.
Jag är verkligen inte ensam om att börja känna ångest, panik, hat och andra fruktansvärda känslor inför skolstarten.
Skolan är som ett hjul, som bara går och går (och går och går). Det tar ju aldrig slut? Inte nog med det, för om ett år kommer jag sitta här, återigen och känna allt jag känner nu eftersom jag har 1½ år kvar i skolan. Jävla Skit är mina ord rent ut sagt.
Eftersom det är så fruktansvärt att jag börjar skolan imorgon, jag lider ju här, så tyckte jag att jag var värd lite småsaker på stan såsom en ny väska, nya armband, nya örhängen och en klocka som nu passar. Alltså har jag gått runt med Dixon och inte hunnit tänka på skolan men nu slår den till. Nu när jag sitter här, ensam i mörkret och lider. Tur att jag kan underhålla mig själv så pass nu att jag inte kommer tänka på igen tills det blir natt, då jag ligger sömnlös, vrider och vänder på mig, tills laknet är som en lång mask och andra sidan kudden inte är sval nog. Tills jag går upp, med tunga steg och tunga påsar under ögonen. Det är då det kommer slå till och jag bara för vänja mig vid tanken på att det har börjat, SKOLAN.