Mcfly - Only the strong survive
Är nu hemma i mitt hus.
Men är jag verkligen hemma?
Jag satt och tänkte på planet från Paris till Göteborg, på var jag hör hemma. Sverige och speciellt Göteborg kommer alltid vara mitt hemland, det är landet som jag rest till varje sommar och tänkt: Nu ska jag hem. Jag kommer alltid älska det och jag kommer alltid komma tillbaka, varje år, varje sommar men det är ändå inte där som jag hör hem.
I Paris var jag fri, jag var lycklig och jag ville absolut inte tillbaka hit. Dels kan det bero på att jag älskar Paris, att jag slapp mina föräldrar och att jag fick hälsa på både min syster och min Céline. Men det är inte bara det, utan så mycket mer.
När jag slutar skolan kommer jag ha bott sex år i Sverige, SEX år på samma ställe, det är mer än vad jag än van vid, mer än vad jag tror jag klarar av.
När jag i fredags kom till Céline och vi snackade om världen, framtiden och speciellt London så märkte jag att det är ut i världen jag vill, resa runt överallt.
Jag kan inte tänka mig ens bo ett år kvar efter studenten i Mölndal, hos mina föräldrar. Jag säger inte att ni som ska det är dumma i huvudet, men det är inte sådan person jag är. För efter sommaren 2010 kommer jag vara så glad. Den dagen jag står på flygplatsen på väg till London kommer jag att säga: Jag har väntat i sex år på det här och nu äntligen ska jag iväg.
Men lite snabbt om mina sista två dagar i Paris - Jag njöt av att vara tillbaka i mina gamla kvarter med Céline och snacka Mcfly och London dygnet runt. På halloween kvällen såg vi The Shining och måste säga att det var en bra film, me like!
På lördag så åkte vi till Paris, käkade KFC och drack på Starbucks såklart. Sen shoppade vi och för mig blev det en Dougie-boyfriend tröja och ett nitskärp från Zara.
Resan hem idag gick jätte bra och när jag kom hem fann jag en massa roliga saker såsom skolkatalogen, ojoj vad sexiga vissa blev, skolfotot och en biobiljett som jag vann. Wiho för mig!
Men det känns dock lite ensamt eftersom mina föräldrar är i Paris hos min syster och jag är ensam hemma hela natten. Jag kommer bara ligga och tänka på Hannibal Lector som kommer äta upp mig. Fast nu tjuter pizzan på mig, snabbmat är allt vi har i kylen för tillfället.
Jag längtar till framtiden, till 1½ år framåt. Ciao
Men är jag verkligen hemma?
Jag satt och tänkte på planet från Paris till Göteborg, på var jag hör hemma. Sverige och speciellt Göteborg kommer alltid vara mitt hemland, det är landet som jag rest till varje sommar och tänkt: Nu ska jag hem. Jag kommer alltid älska det och jag kommer alltid komma tillbaka, varje år, varje sommar men det är ändå inte där som jag hör hem.
I Paris var jag fri, jag var lycklig och jag ville absolut inte tillbaka hit. Dels kan det bero på att jag älskar Paris, att jag slapp mina föräldrar och att jag fick hälsa på både min syster och min Céline. Men det är inte bara det, utan så mycket mer.
När jag slutar skolan kommer jag ha bott sex år i Sverige, SEX år på samma ställe, det är mer än vad jag än van vid, mer än vad jag tror jag klarar av.
När jag i fredags kom till Céline och vi snackade om världen, framtiden och speciellt London så märkte jag att det är ut i världen jag vill, resa runt överallt.
Jag kan inte tänka mig ens bo ett år kvar efter studenten i Mölndal, hos mina föräldrar. Jag säger inte att ni som ska det är dumma i huvudet, men det är inte sådan person jag är. För efter sommaren 2010 kommer jag vara så glad. Den dagen jag står på flygplatsen på väg till London kommer jag att säga: Jag har väntat i sex år på det här och nu äntligen ska jag iväg.
Men lite snabbt om mina sista två dagar i Paris - Jag njöt av att vara tillbaka i mina gamla kvarter med Céline och snacka Mcfly och London dygnet runt. På halloween kvällen såg vi The Shining och måste säga att det var en bra film, me like!
På lördag så åkte vi till Paris, käkade KFC och drack på Starbucks såklart. Sen shoppade vi och för mig blev det en Dougie-boyfriend tröja och ett nitskärp från Zara.
Resan hem idag gick jätte bra och när jag kom hem fann jag en massa roliga saker såsom skolkatalogen, ojoj vad sexiga vissa blev, skolfotot och en biobiljett som jag vann. Wiho för mig!
Men det känns dock lite ensamt eftersom mina föräldrar är i Paris hos min syster och jag är ensam hemma hela natten. Jag kommer bara ligga och tänka på Hannibal Lector som kommer äta upp mig. Fast nu tjuter pizzan på mig, snabbmat är allt vi har i kylen för tillfället.
Jag längtar till framtiden, till 1½ år framåt. Ciao
Kommentarer
Postat av: emma
köpte DU nitskärpet?? FULING!
Trackback
