Âme - Rej
Ja, jag vet. Jag borde plugga men säg mig vem som orkar en såndan här härlig dag, läsa om kroppen, blodplättar, AB - eller + blod, å gud vet vad. Inte jag iallafall, men imorgon är det stort prov och jag vill ha bra betyg, vilket jag aldrig kommer få.
En sovmorgon blev det för mig idag lyxigt värre. Så jag hade bara tre slöa lektioner med långa raster imorgon. Alltså blev det mycket UNO som min käre vän nu är besatt av, fast jag måste erkänna att det är riktigt roligt. Man får nostalgi från när man var liten helt enkelt.
Jag vill faktiskt ta en promenad, synd att mamma och Sara redan gått. Synd att ingen annan orkar eller är hemma. Synd att jag ska till gymmet istället.
Har du någon gång känt att du går på stan, ensam, och att alla beter sig på ett sätt just då. Ibland att ingen ser dig? Alla går på dig, förbi dig och du bara känner dig liten och obetydlig. Sen att ibland så känner du dig verkligen populär, massa killar som flörtar, visslar och ler mot dig, expediterna är jätte trevliga och glada. Sen nångång att folk tittar udda på dig. Som om du har något som fastnat mellan tänderna, som en stort salladsblad eller något annat. Som om man har konstiga kläder eller luktar konstigt.
Så kände jag mig igår på gymmet, som om jag var udda. Jag blev till och med så nervös att jag gick därifrån extra tidigt, och sket i att stretcha klart. Även fast allt var ett misstag, att de två killarna som stod och styrketräna bara råkade titta på mig och skratta precis då. Att kvinnan bredvid mig bara råkade slänga en blick på mig som egentligen inte alls var illa menad. Men vem vet? Vem vet vad jag har gjort, tittat snett på eller skrattat åt utan att ens märka det.
En sovmorgon blev det för mig idag lyxigt värre. Så jag hade bara tre slöa lektioner med långa raster imorgon. Alltså blev det mycket UNO som min käre vän nu är besatt av, fast jag måste erkänna att det är riktigt roligt. Man får nostalgi från när man var liten helt enkelt.
Jag vill faktiskt ta en promenad, synd att mamma och Sara redan gått. Synd att ingen annan orkar eller är hemma. Synd att jag ska till gymmet istället.
Har du någon gång känt att du går på stan, ensam, och att alla beter sig på ett sätt just då. Ibland att ingen ser dig? Alla går på dig, förbi dig och du bara känner dig liten och obetydlig. Sen att ibland så känner du dig verkligen populär, massa killar som flörtar, visslar och ler mot dig, expediterna är jätte trevliga och glada. Sen nångång att folk tittar udda på dig. Som om du har något som fastnat mellan tänderna, som en stort salladsblad eller något annat. Som om man har konstiga kläder eller luktar konstigt.
Så kände jag mig igår på gymmet, som om jag var udda. Jag blev till och med så nervös att jag gick därifrån extra tidigt, och sket i att stretcha klart. Även fast allt var ett misstag, att de två killarna som stod och styrketräna bara råkade titta på mig och skratta precis då. Att kvinnan bredvid mig bara råkade slänga en blick på mig som egentligen inte alls var illa menad. Men vem vet? Vem vet vad jag har gjort, tittat snett på eller skrattat åt utan att ens märka det.
Kommentarer
Trackback
