hannay3

Sitter klockan halv tre framför datorn med täcke och bullar (som vanligt) och gör inget vettigt alls. Jag vill sova, men höjden av lathet kommer fram nu och jag skäms faktiskt: Jag orkar inte gå till sängen som är en meter från mig. Varför så trött? För lite sömn, för hårt arbete, för mycket plugg och för... hallelujah vad rädd jag blev. Jag tyckte jag hörde någon viska, och det blev allt högre och högre. Här sitter jag själv i mitt rum, med en rytande storm utanför och har hela kvällen hört skräckhistorier, så viskar någon. Så var det bara min ipod, puh! Jag ska tydligen inte dö ännu.

Och nu kommer stormen. Älskar att ligga i sängen, låta det vara helt tyst och bara somna in till ljudet av stormen. Den känslan av att veta att det är kallt ute, medan jag ligger under täcket och är varm. Lyssna på hur regnet smattrar mot fönstret, hur vinden viner och hur allt annat ljud är som bortblåst. Hur jag är ensam och liten, under mitt täcke, alldeles lugn.