hannay3

Sitter här vid matbordet och suckar och suckar och suckar igen. För nu är det så att jag måste gå på antibiotika ytterligare en vecka, varför? Jo, för mitt sår från operationen är infekterat. Inte nog med det, jag får inte sola, jag får inte bada i poolen, inte heller i havet. Och på söndag åker jag till Italien för att fira min mamma som fyller 50år. Hon har bokat enbart hotell som har pool så vi kan svalka oss varje dag efter våra utflykter. Kommer jag kunna njuta av dem? Nej. Varför ska allting som kan gå fel med en vanliga operation som blindtarmsoperation, hända mig? För det första blev min blindtarm överhuvudtaget inflammerad och självklart blev den super super inflammerad så den var tvungen att tas bort helt. I många fall går det tillbaka och blir bra igen men inte för mig. Sen fick jag komplikationer och hade hur ont som helst, över det normala. Läkarna fick till och med testa mig genom att ge mig vatten istället för smärtstillande för jag hade redan fått för mycket medicin. Sen visade det sig att jag hade för mycket luft i magen och sen steg luften upp vilket gjorde att jag inte kände behålla maten så jag kräktes en massa. Och att kräkas när du har ont i magen är fan inte roligt, det gör så jävla jävla ont. (jag måste lägga in en liten parantes och det är att jag är jävligt smärt-tålig och väldigt tuff. Jag klagar inte om jag inte har riktigt ont. T.ex när jag har haft mina kramper i magen, då klagar jag för det gör så jävla ont. Detta var dubbelt så jobbigt, dubbel smärta) I alla fall fick jag ligga kvar tre dagar längre än väntat på sjukhuset i Grekland. Tillslut fick jag komma hem till Sverige med det vanliga flyget men inte blev jag bättre som man trodde. Nejnej, det var en riktigt pärs för mig att ens sätta mig upp, gå ner för trappan och sen upp igen. Då var jag tvungen att vila en timme minst. Tog bort mina stygn men ett av såren verkade väldigt konstigt och läkarna hade kanske sytt fel så jag skulle få ett stort, fult ärr. Dagen efter det blev jag så trött på att jag inte blev frisk att jag åkte till Sahlgrenska. Fick vänta i tio timmar tills läkarna beslöt sig för att lägga in mig. Under dessa tio timmar blev jag röntgad och det var allt. Dem glömde till och med bort mig i två timmar i en korridor. Helt värdelöst. Jag läggs in för det är stopp i tarmarna och jag kanske behöver göra ett ingrepp. Fick dricka en cementblandning och sen röntgades jag fredag natt och hela lördagen, en massa gånger. Under denna tid får jag inte äta och jag är riktigt jävla hungrig. Dropp dämpar fan inte hunger kan jag säga. Det är underbemannat och inget händer, läkaren har inte tid att träffa mig och jag får inga svar. Lördagkväll skäller jag ut en sjuksköterska och då äntligen får jag svar att det varit ett stopp men att cementblandningen fått bort stoppet. Men jag får inte åka hem ännu, nejnej, jag måste bevisa att mina tarmar fungerar igen. Så söndag får jag äntligen åka hem. Och efter det började allting gå bättre. Ingen mer smärta i ryggen, magen började sjunka ihop till sin vanliga form och såren började läka. Tills igår som jag så fint skrev om. Såret sprack och är nu infekterat. Klart jag är arg. Klart jag är ledsen. Detta är en vanlig operation som många gör och som vanligen inte ger några komplikationer. Tyvärr är jag en människa med en oduglig kropp som inte klarar av minsta lilla. Nu ska jag till jobbet. Och juste, jag hade tydligen parkerat fel så den P-boten är nu betald.