hannay3

Vet ni vad jag hatar?

Jag hatar en sådan person som tror att han är ens vän. Som tror att vi kommer hålla för alltid men som själv visar sig vara svikaren i förhållandet och ändå skyller allt på en själv.
Som om det är mitt fel att jag inte ringer tillräckligt ofta (varje dag), att jag inte kan ses då han kan eller om jag måste plugga. Jag kan inte hjälpa att jag inte kan träffa alla 20 ggr i veckan, när jag redan dansar, gymmar, har skola och andra kompisar. Ibland blir det mer med någon en period och sedan mindre en annan.

Visst så händer det att jag inte ringer, att jag glömer att höra av mig eller att vi hade bestämt att ses en dag men att jag inte kan, men då kan la ni göra något åt det själv? Istället för att sura, blir arg på mig och snacka skit så kan ju ni fan ta upp den jävla telefonen och ringa, eller sätta på er dator och skriva till min på msn eller va fan, varför inte ett mail?
Ni kan berätta att du tycker jag försummar er, att jag inte har tid för er, för om det är något som jag inte glömer så är det mina vänner, de som faktiskt visar att de bryr sig, som själva ringer och hör av sig och att inte allting bara kommer från min sida.
Har det ens slagit er att fråga hur jag mår? Om jag har det bra? Men nej, det är bara om hur dålig jag är, som inte har tid för er.

Så visst, ni kan vara arga på mig för att jag inte hör av mig fastän ni vet hur stressat mitt liv är, men ni ska fan inte skylla allt på mig när ni själva inte ens försökt. För jag kan garantera er att de flesta gånger har jag nog försökt fastän ni inte ens inser det själva.
Ni tror att jag ljuger, att om jag ska laga mat och plugga matte med min mamma så ska jag egentligen gå och träffa en "roligare" kompis. Men nej, så fungerar jag inte. Men om ni inte kan inse det så är ni inte värda att vara kompis med. För en riktig kompis ställer upp, även om man tappat kontakten för en stund, att man inte setts eller så. Man står ut och överlever, väntar och själv ringer, kanske bara för att snacka en stund.
Det är en grej om det gått flera månader, utan något svar, utan ett ända samtal men herregud är ni så jävla otåliga att ni inte ens kan vänta 2 veckor då jag själv har 4 prov, 2 redovisningar, 3 inlämningar och en massa andra läxor, samt 7 danskurser och sedan en fest och en tjejkväll som jag lovat sedan långt tillbaka.
 
Tro fan inte att bara för att man inte hör av sig, att man glömt er. För det gör lika jävla ont för er som för mig att inte träffa er, att inte kunna ses, men förgudsskull ta kontakten själv, vänta eller säg till istället för att bara avbryta den.

Jävla fucking mesar er ni.
Bara så ni vet, så behöver det inte handla om just dig.