hannay3

Egentligen borde jag stressa för jag måste städa mitt rum och fixa mig på en timme. Kommer inte hinna om jag börjar nu, kommer verkligen inte hinna om jag börjar om en kvart när jag skrivit klart inlägget. Värdelös är jag. Men som för alla så drar man verkligen ut på saker och ting när man vet att man har städning framför sig. Gör allt annat än att städa. Varför egentligen? Jag måste ju städa i slutet av dagen ändå. Idag köper vi biljetter till London. Nu är det bestämt. Den 6e november flyttar jag. Kommer ni sakna mig? Det är en dröm som slår in, en dröm jag haft i 7 år, att få bo i London. Kommer så tydligt ihåg när jag bestämde mig för att en dag bo i London. Céline, min bästa kompis i sexan i Frankrike, och jag stod utanför musiksalen en fredag. Vi ville båda bort från skolan eftersom det var en helvetes skola som krävde plugg dygnet runt och våra lärare var heltokiga. Vi var båda olyckligt kära, jag i Eddy och hon i Graham. Så vi sa att vi ville ta ett gap-year och bo utomlands. Hon pratade om London och jag som ville vara lika cool som henne ville självklart då också till London. Tanken slog sig till ro och sedan dess har den funnits där. Starkare och svagare. När jag för första gången besökte London i åttan blev jag kär och då visste jag att jag en dag skulle bo där. I nian höll jag på att gå tokig för jag vill flytta dit eftersom Dougie, min favorit kille genom tiderna, bodde i London. Innan jag började gymnasiet kollade jag om jag kunde plugga i London i tvåan men i och med linjen jag ville gå så funkade inte det. I tvåan på gymnasiet när det var jobbigt försökte jag hitta sätt att få komma till London och i början på trean åkte jag dit med Carro och hade en helt underbar helg. Jag älskade staden, jag älskade staden med henne och jag visste att nu var det bara ett år kvar innan jag skulle flytta dit. Men med vem?  Under hela trean när folk frågat vad jag ska göra efter gymnasiet så har svaret alltid varit att flytta till London. Jaja tänker folk, det kommer nog hända, eller inte. En dag när vi gick på framtidsmässan kollade jag efter engelska kurser som jag kunde ta i London men i och med att jag skulle ta Cambridge Certificate så tyckte man att det var onödigt att jag skulle läsa ytterligare engelska. Då blev jag plötsligt bjuden på en Cola Zero och fick höra om EBS - Europeiska Bartenderskolan. . Åkte hem och grubblade lite på min framtid men ännu en tanke slog sig till ro och det var EBS i London. En kall, snöig kväll i februari så träffade jag på Carro hemma hos Heijel av en slump. Vi hade jätteroligt på kvällen och när vi senare skulle in med grabbarna på krogen så gick vi till busshållplatsen jag och Carro. Längst gatan i Bifrost ni vet, där 751 går. Där gick vi och så bestämde vi oss för att flytta till London tillsammans. Lite halv fulla var vi båda. Men den tanken gillade jag och när vi sågs nästa gång insåg vi att trots vårt onyktra tillstånd varit ytters seriösa båda två. Sen har allting bara rullat på. Jag har bokat och betalat min kurs, vi har kollat lägenhet, vi har sagt upp oss från våra jobb. Och nu är jag snart där, snart en invånare i London. Och jag längtar av hela mitt hjärta.